att de avlägsnade dansörerna ibland trånade efter att veta vad den intressanta historien gällde.
Fancy bjöd till att se så fruaktig ut som möjligt efter sex timmars erfarenhet som gift, på det att den oerhörda skillnaden mellan hennes eget stånd och de unga ogifta kvinnornas måtte vederbörligen trumfas i sällskapet; då och då stal hon sig till en beundrande blick på sin vänstra hand men detta i största hemlighet; ty hennes ögonskenliga ställning till saken var avsedd att visa att trots det att hon utan tvivel innehade den mest underbara ställning i världens ögon, så var hon själv nästan omedveten om den omständigheten, och att den väl framträdande ställning vari denna underbart utstyrda vänstra hand alltid befann sig, då den överräckte koppar och fat, knivar, gafflar och glas, helt och hållet var tillfällighetens lek. Beträffande hennes önskan att uppväcka avund i sina flickvänners bröst genom att utställa den blanka ringen, så visste var och en att det var något helt och hållet främmande för en så erfaren gift kvinna. Dicks fantasi var under tiden icke på långt när i samma grad i stånd att förläna sin nya ställning så mycket sken av gammal vana. Under två eller tre timmars tid hade han bjudit till att känna sig som nygift, men han hade inte kommit längre med sitt försök än att han gjort klart för sig att han var Dick Dewy, formannens son, som befann sig på ett kalas, givet av lord Wessex' förste skogvaktare och uppsyningsman på utgården Yalbury, där han dansade och pratade med Fancy Day.
Fem folkdanser, däribland ”Skynda till bröllopet”, två polskor och tre fragment av sjömansdanser räckte tills det
