var tid för supén som på grund av att gräset var fuktigt så tidigt på sommaren dukades inomhus. Vid slutet av måltiden gick Dick ut och satte för; och Fancy drog sig tillbaka en trappa upp med de två äldre av brudtärnorna för att kläda om sig till färden till Dicks nya stuga nära Mellstock.
— Hur lång tid tar det för dig att sätta på huvan, Fancy? frågade Dick nedanför trappan. Som han nu var en gift man med egen affär höll han strängt på tidens betydelse och fördubblade eftertrycket i sina ord under samtalet och lade kraft i sina nickningar.
— Bara en minut.
— Hur lång blir den?
— Så där fem minuter, käraste.
— Jojo, gubbar! sade formannen då Dick drog sig tillbaka, det är en märklig talang hos kvinnokönet att sätta små siffror i stället för stora där det rör sig om väntan, ålder eller pengar.
— Sant, sant — så sant jag lever, sade Geoffrey.
— Ni säger det med känsla och eftertryck, Geoffrey, tycker jag.
— Alleman som vet vad jag har för erfarenheter kan gissa det.
— Vad har hon nu för sig, Geoffrey?
— Gör rent i alla skåp och byrålådor i övre våningen och dammar det näst bästa postelinet — och det görs bara en gång om året. Om det finns arbete, som ska göras, så måste jag göra't, säger hon, antingen det är bröllop eller inte.
258
