— Det är min tro att hon är ett rejält kvinnfolk i grund och botten.
— Då är hon allt någe till djup.
Mrs Penny snurrade runt. — Nåja, det är allt både knottror och gropar i dom allra bästa bland oss: men i alla fall så ser det ut att Dick och Fancy kommer att få väl så mycket solsken på vägen som något par.
— Ja, det är väl ingen som säjer annat.
Mrs Dewy kom fram och talade till en och såg på en annan. —Lyckliga, visst det, sade hon. Det blir alltid så när de tu sjunger med samma näbb så precis som Dick och hon.
— Och när de inte är för fattiga att få tid till att sjunga, sade farfar James.
— Jag ska säja er jag grannar, när det börjar knipa svårt, sade formannen: Det blir då äldsta flickan bara har ett nummer mindre skor än mor sin och de andra i flocken är henne i hälarna. En svår tid för en karl, ska jag säja er pojkar; en mycke svår tid! Chantecler mister sin kam då, skulle jag tro.
— Se då kommer det an på fasonen, sade mr Penny. Det är det som sätter en karl på prov, när han måste mäta mors och dotters läster för att kunna skilja dem åt.
— Du har inget skäl att klaga, du Reuben, på en sådan flock den ena tätt efter den andra, sade mrs Dewy, för Gud ska veta att de kom pö-om-pö.
— Det vet jag, det vet jag, sade formannen. Du är allt en duktig kvinna, du Ann.
