om han ville ha liktornsbulan ändrad eller ökad på det nya paret som jag håller på med.
Under senare delen av detta anförande hade mr Pennys vänstra hand varit på vandring mot cidermuggen, som om handen inte hade någon förbindelse med den person som talade; och då han klippte av meningen helt tvärt, förmörkades hela skomakarens anlete, utom en yttersta rand, av kärlets cirkelrunda öppning.
— Men jag höll just på att säga, fortsatte Penny och satte ned muggen, att jag hade gått upp till skolan — här började han rumstera igen i fickornas djup — för att lämna det här utan dröjsmål, men jag tror nog att det går lika bra med det första i morgon bitti.
Nu tog han fram och satte på bordet en känga, liten, lätt och vackert formad, som han hade klackat.
— Den nya skolfrökens!
— Jo, precis, miss Fancy Day; den nättaste lilla leksak man kan få se och lagom giftasvuxen.
— Väl aldrig Geoffreys dotter Fancy? sade Bowman, då allas blickar konvergerade som hjulekrar på kängan i centrum bland dem.
— Var så säker, fortsatte mr Penny och såg på kängan som om den ensam vore hans åhörare; det är hon som kommit hit som skolfröken. Ni har väl haft reda på att hans dotter gick och studera?
— Är det inte bra konstigt för henne att vara här på själva julafton, mr Penny?
— Jo, men här är hon i alla fall.
— Jag vet varför hon kommit hit — det vet jag, kvittrade ett av barnen.
— Varför då? frågade Dick med förstucket intresse.
