IV.
På ronden.
Strax efter klockan tio kommo de unga julsångarna till formannens stuga, som oföränderligt var mötesplats för dem, och man beredde sig att bryta upp. De äldre och spelmännen hade på sig tjocka rockar med styva uppstående kragar och brokiga halsdukar lindade i flera varv om halsen; och över alltsammans stucko de fram öron och näsor som om de tittade över en mur. De övriga, stadiga och rödbrusiga karlar och pojkar, voro för det mesta klädda i snövita långa blusar med broderade ornament på axlar och bröst i form av hjärtan, diamanter och sicksacklinjer. Cidermuggen tömdes för nionde gången, notböckerna insamlades och de lämpliga numren utvaldes definitivt. Under tiden satte pojkarna de gamla hornlyktorna i stånd, skuro av ljusen i kortare bitar för att passa i lyktorna; och då det fallit ett tunt snötäcke under aftonens lopp, gingo de som inte hade damasker till stallet och bundo halmvippor om smalbenen för att hålla snön från skornas innandömen.
Mellstock var en församling av ganska omfattande vidd, och byarna som hörde till den lågo på mycket större avstånd från varandra än vanligtvis är fallet. Därav kom
32
