Hoppa till innehållet

Sida:I grönan skog 1922.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— För allt vad du gör, svara inte så där, du kan rent förarga den unge mannen! sade formannen.

— Det kan ni inte, kära vänner! hojtade kyrkoherden.

— Du store värld, en sådan hörsel! sade mr Penny i den tystaste viskning. Det går utanpå vilken häst eller hund som helst i hela socknen, och ni kan lita på att det visar att han är en duktig karl.

— Det får vi nog se i sinom tid, sade formannen.

Gamle William, som var gripen av denna vältaliga tacksamhet från en jämförelsevis ny man i bygden, talade varmt för att spela om alla psalmerna en gång till; men han avstod från sitt förslag, då Reuben gjorde klart för honom att det var bäst att låta vederbörande sova i fred.

— Om man kan lägga ihop två och två, fortsatte formannen, då de vände sina steg över höjderna till de hus som ännu återstodo, det vill säga först det unga kvinnfolket vi såg en syn av och den här unga pastorn med tenorrösten, så är det min tro att hon kommer att linda'n kring fingret och slingra honom ut och in, den stackars karn, tills han blir som siffran 8, det kommer hon, lit på det, gubbar.


47