VI.
Julmorgonen.
Spelmännen kommo till sist i säng och sovo som de andra sockenborna. Dicks slummer under de tre fyra timmar som återstodo av natten var lätt och störd av drömmar; en omständlig serie av variationer på det tema som stod i förbindelse med ett visst skolhusfönster jagade genom hans huvud under denna tid.
När morgonen kom var det honom omöjligt — vad han än tog sig för, på väg uppför och nedför trappan, utomhus och i samtal om väder och vind — att låta bli en idelig repetition i tankarna av denna intressanta scen. Vippande på kanten av ena foten stod han bredvid spiseln och såg på då hans mor halstrade fläskskivor, men han såg ingenting annat som halstrades än sin egen syn. Den mjuka skivan hängde i halstrets gallerverk som en katt i ett barns armar; men det var ingen mening med en bild, om inte Hon uttalade den. Han såg på dagsljusets skuggor i guld som dansade med eldskenets skuggor i blått på den vitmenade spiselmuren, men det var inget särskilt med skuggorna heller. — Kanske den nya fli— sch — miss Fancy Day, kommer att sjunga tillsammans med oss i kyrkan i ottesången, sade han.
48
