ningar undanskjutna till en avlägsen framtid av en timme och tre kvart — något som i synlig måtto fick sitt uttryck hos dem i en tankspridd och drömmande blick i ögonen; under mellantiden tilläts det emellertid att sjunga sånger.
Fem minuter före tolv hördes igen ett sakta stämmande från husets innandömen. Och när till slut klockan hade väst fram det sista slaget, visade sig Dick färdig och redo, och instrumenten hanterades genast käckt; gamle William hade ingenting emot att ta ned basfiolen från den vanliga spiken och rörde strängarna så irreligiöst som man kunde önska sig.
Den lantliga dans som kallas ”Triumf” eller ”I kärestans spår” blev det stycke man började med. Formannen tog till sin dam mrs Penny och mrs Dewy blev moitié åt mr Penny som sökte göra det mesta möjliga av sin obetydliga längd genom att hålla huvudet sträckt och ryggen rak och sända stolta blixtar genom glasögonen, så att han föreföll nästan lika reslig som formannen. Mr Shinar, arrendator och kyrkvärd och ungefär trettiofem år gammal, en typ som förnämligast utmärkte sig för karmosinröd hy, pustande andedräkt och klockkedja, med en mun som drog sig åt ett surt småleende men aldrig log riktigt, hade kommit på bjudningen med största beredvillighet och visade en underbar glömska av alla sina vilda utbrott natten förut. Men den förtjusande, smärta och nätt klädda Fancy Day föll på Dicks lott trots arrendatorns små abervinker; det var väl därför att mr Shinar, som var den rikare av de två, gjort sig för säker, medan Dick uppträdde försynt och artigt.
Vi få tillfälle att betrakta vår hjältinna, då hon nu närmar sig sin plats i damernas rad. Hon var av medel-
