höjd men i högsta laget. Mjuk böjlighet var hennes första kännetecken, och det såg ut som hon befann sig i den lugnaste vila, då hon gled fram i dansens rörelser. Hennes mörka ögon, med bryn av så fin och mjuk välvning att de påminde mest av allt om två legatotecken i notskrift, voro klara och blixtrande. Blicken mildrades av en tankfullhet som föll på emellanåt, men inte så ofta att den alldeles sköt undan ett visst koketteri som dock aldrig blev för påfallande. Läpparna hade som ögonbrynen sin fina och distinkta kurva, och näsan var välformad, vilket vill säga mycket, ty det är lika gott om vackra munnar som ont om vackra näsor. Därtill kom ett rikt mörkbrunt hår och en vit klänning, skir som gas, med blå garnering; man kan bäst tänka sig den unga flickan bland de övriga dansande damerna som en blomma bland grönsaker.
Så fortgick alltså dansen. Mr Shinar övergav enligt de subtila dansreglerna sin egen dam och satte i väg med Dicks sköna dam — och paret trippade fram från ena ändan av rummet som om de vore på väg till kyrkan för att vigas. Dick travade efter med en min som var avsedd att se obesvärad ut men som i själva verket hade ett enfaldigt drag, i det den alltför tydligt gav till känna att en sådan enlevering inte kunde tolereras. Så svängde de och kommo samma väg tillbaka och då blev Dick ännu vassare om munnen i sin grinmin och blossade upp i rodnad, när han hand i hand med rivalen bildade en valvbåge över damens huvud, vilket väl en gång givit dansen dess namn; men snart övergav han henne igen då de bildade par, och mr Shinars nya kedja skälvde i varje länk och formannen satte all sin lösa fetma i en geléaktig dallring. Mrs Penny, som alltid fick vara försiktig, då hon dansade med for-
62
