lor är för mig en rekommendation; för det visar alltid att en historia är sann. Och av samma orsak så tycker jag om historier med dålig moral. Alla sanna historier, ser ni gubbar, har nå't groft i sig eller en dålig moral, var säker på det. Om historieberättarna kunnat få en fin ton och god moral ur sanna historier, vad skulle det ha tjänat till att hitta på liknelser?
Med dessa ord reste sig formannen för att hämta en ny laddning cider, öl, mjöd och hembrygda viner.
Mrs Dewy suckade och tillfogade en anmärkning — för säkerhets skull bakom sin makes rygg, men de förstodo båda två att orden voro avsedda att tydligt nå hans öron: — En sådan karl den Dewy är! Ingen kan tänka sig ett så'nt besvär jag har med att hålla honom anständig i mun. Och hörde ni väl också — just nu då vi åt kvällsvard — hur han talte om ”potäter” med Michael på riktig arbetsfolksfason. Men så har jag aldrig blivit uppfostrad. I min familj hette det aldrig mindre än ”potater” när det inte var ”potatiser” rent ut; mor var så noga och fin i mun med oss flickor: det fanns ingen familj i socknen som höll sig så uppe som vår.
Skilsmässans timme slog. Fancy kunde inte stanna kvar över natten, ty hon hade sagt till en kvinna att sitta uppe och vänta på henne. Hon försvann för en stund från sällskapet, där danslusten var avtynad, och kom så ned för trappan, insvept i ytterplagg och med minen av en helt annan person än hon hittills varit, ja till Dicks missräkning och bedrövelse var hon nu en tämligen reserverad och flegmatisk kvinna; ingenting fanns kvar hos henne av den sprittande livliga flickan, sådan hon tett sig bara en kort kvarts timme förut och som icke haft något
74
