gen, min gubbe lilla, så har jag känt mig så torr inombords som ett murtråg hela kvällen.
— Det är trevligt med en bjudning en gång emellan, sade mrs Dewy och lade av de prydliga tonfall hon känt sig tvungen att använda under aftonens lopp och antog sin naturliga äkta-hälfts-röst, men du milde, vad har man inte för sig för utsikter till arbete dan efter! Tänka sig alla odiskade tallrikar och knivar och gafflar och kvävande damm och bitar av möblerna avsparkade och jag vet inte vad, så en fattig stackare kunde nästan önska alt det inte fanns något så'nt som jular — — åååh — käraste! gäspade hon tills klockan i hörnet hade hunnit ticka åtskilliga gånger. Hon såg sig omkring på det neddammade och oordnade möblemanget och sjönk ihop, överväldigad av synen.
— Så, nu är jag som jag ska så småningom, guskelov för det! sade formannen tvärs igenom en sönderhackad massa skinka och bröd utan att lyfta ögonen från tallriken och med kniv och gaffel i högsta hugg, som om han fällde träd. — Ann, du kan så gott gå och lägga dig mesamma och inte sitta här och hänga med en så'n sömnig uppsyn; du ser så långdragen ut i syna som en fiol. Jojo, du måste vara alldeles uttröttad, det är klart det. Jag ska stänga dörrarna och dra upp klockan; gå upp du bara, annars blir du vit som ett lakan i morron.
— Tja, jag vet inte om jag ska eller inte ska. Matmodern strök sig med handen över ögonen för att driva undan sömnen, tills hon kom upp i sängkammaren.
Dick undrade hur det kom sig att då folk väl voro gifta, voro de alldeles blinda för romantik; han kände sig
