stone en dryg portion av en grad, över den temperatur som krävdes av en osjälvisk önskan att bli skyddad för nattens faror.
Allt var slut; och Dick synade stolen som hon senast upptagit och som nu såg ut som en infattning, från vilken ädelstenen slitits ur. Där stod hennes glas och den romantiska skvätt av flädervin i botten, som hon inte kunde dricka ur, om hon än ansträngde sig aldrig så mycket, lydande de tungt vägande skäl som formannen anförde — hans hand sänkte sig under tiden på hennes skuldra som en stångjärnshammare; men den drickande fanns där icke längre. Där voro de nio, eller var det tio, brödsmulor hon lämnat på sin tallrik; men den ätande sågs icke mera.
Nu då familjen åter blivit ensam ansikte mot ansikte, kände han en otrevlig närhet i förhållandet mellan honom själv och de övriga familjemedlemmarna. Hans far uppträdde fullkomligt stötande med sitt goda humör, som var lika strålande som då gästerna funnits kvar; och vad morfar James beträffar — som ännu icke gått — visade han en rent djävulsk förtjusning över att de givit sig i väg.
— Ja, sannerligen, sade formannen i en ton av stilla belåtenhet, jag har haft så lite tid för mig själv hela kvällen att nu ska det smaka med ett mål mat i allsköns ro! En skiva av den här skinkan — lagom med fett och lagom med magert — så där ja; och så en droppe ättika och pickles — det var det ja — och sen ska man känna sig nyter som en abborre igen! Och för att säga sannin-
76
