— Precis; det var det nästa han gjorde.
— Och därnäst var det att säga åt pojkarna att de på inga villkor fick lägga sina hattar i dopfunten under högmässan.
— Precis.
— Och så var det ditt och så var det datt och nu är det —
Ord voro inte kraftiga nog för att avsluta meningen, och mr Penny drog ett kraftigt drag i tråden för att ersätta det felande ordet.
— Och nu är det att göra kål på hela kapellet, sade formannen efter ett uppehåll på en halv minut, inte för att utfylla luckan i mr Pennys mening, som han ändå fullt begripit, utan för att energiskt understryka för sammanträdet vad saken gällde.
Mrs Penny steg fram i dörren vid denna vändning i samtalet. Som alla goda hustrur var hon visserligen i fredstid benägen att spela oppositionens roll mot sin makes politik, men i krig stod hon av fullaste hjärta på samma sida som han.
— Man måste säga, svarade hon i allmänna vändningar på de bitar av samtalet hon uppsnappat inomhus, att han är inte precis allt vad han borde vara. Han kan inte på långa tag mäta sig med salig mr Grinham (den förre kyrkoherden).
— Ja, så mycket kunde man säga om honom att man alltid kunde vara säker på att han aldrig skulle titta in till en utan att ha det ringaste att säga[1] just när man stod
- ↑ Originalet har ”come mumbudgeting”, vilket syftar på en barnlek från 1500- och 1600-talen, där den ene säger ”mum” och den andre ”budget”, men förresten ingenting.
90
