Sida:I pensionen 1919.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

att upptäcka någon svag sida hos henne, men det befanns tyvärr omöjligt. — Något skall hon ändå få förklarade emellertid Nelly, och så gick hon och köpte en bilderbok, på vars pärm lästes i gyllene bokstäver tre ord: “För snälla barn”. — Den här är just lämplig åt henne, menade Nelly och kamraterna höllo med därom.

Rosi tog boken, skrattade och lade undan den. Hon kunde inte rätt förstå vad meningen var.

Då utdelningen av julklapparna var slutad och sedan flickorna även fyllt ett bord med sina egna arbeten för de båda lärarinnornas räkning, drack man te och gick kort därefter till ro. För Lilli var det svårt att skiljas från alla sina vackra saker, hon ville inte gå och lägga sig, men så kom Jon Blund och höll sitt paraply över henne. Sovande kläddes hon av och lades i sin säng, som stod i fröken Gussows rum.

Och nu blev det tyst och mörkt i hela huset. Den härliga julaftonen var förbi med sina glada förväntningar och sin ljusprakt…

Månne granen skulle tändas nästa år för alla dem, som nu varit samlade omkring den?

Nu gick allt åter i de gamla hjulspåren. Undervisningen hade åter tagit sin början och miss Lead hade några få dagar efter nyårsdagen återkommit från sin färd till hemlandet. Hon hade med sig sex unga engelskor, som inte förstodo et ord tyska och som längtade hem gränslöst.

Nelly försökte trösta dem, men de satte sig hårdnackat emot varje försök i den vägen. De kände sig olyckliga i det främmande landet, ville icke lära sig tyska och förklarade att de av-

138