som din unga fantasi kan det. Jag håller så mycket, mycket av dig! Med många kyssar
din Mamma.”
Pappa hade i går i hast tillagt följande:
“Hurra! Vi ha en präktig pojke! jag har blott den enda önskan att genast få visa honom för dig. Han är lik dig, har lika muntra, bruna ögon som du. I morgon skriver jag mera till dig.”
— Ack, klagade Elsa, som på en gång skrattade och grät, ack, om jag kunde flyga hem! Jag längtar så mycket att få se mamma och pappa och lille bror.
Hon omfamnade och kysste Nelly, och då fröken Gussow kom in, föll hon också henne om halsen. Hon skulle i sin glädje ha velat taga hela världen i famn.
På eftermiddagen, då det första glädjeruset lagt sig, återvände Elsas tankar till den döda Lilli. Hon förebrådde sig att hon hunnit glömma henne så helt och hållet.
— Kom Nelly, sade hon, så gå vi ned i trädgården och plocka violer till en krans på Lillis grav.
Fröken Gussow var med om detta förslag och på aftonen följde hon de båda flickorna ut till den fridfulla kyrkogården. Elsa lade ned kransen på den nya gravkullen. De övriga kransarna från begravningen lågo ännu kvar där, men de voro redan vissnade och torra och kvällsvinden lekte i den långa, vita sidenbanden.
★
Dagarna kommo och gingo och påsken stod för dörren. Examen var redan överstökad och de utdelade betygen hade framkallat glädje eller sorg, allt efter deras beskaffenhet.
