rådde fröken Gussow enskilt, att inte låta det uppföras. — Tänk bara på, sade hon, att det behandlar en kärlekshistoria! Det kommer att väcka anstöt.
Fröken Gussow sade småleende till engelskan, att det ju ej var några småbarn utan vuxna flickor, som spelade det lilla stycket.
— Kärlekshistorien, tillade hon, är ju en bisak av fullkomligt oskadlig art — det hela handlar om en halsstarrig flicka, som blir tuktad.
Miss Lead skakade ändå ogillande på huvudet, hon ville inte låta sig övertygas.
— För övrigt, om ni verkligen utför er föresats, så kommer Elsa att förstöra alltsammans. Hur ser hon ut, och hur spelar hon? Klumpigt, utan ett spår av hållning. Golvet på er lilla teater brakar ju under hennes fötter för varje steg hon tager — hennes rörelser äro plumpa och alltför fria.
Fröken Gussow svarade ingenting på denna hårda, orättvisa kritik. Hon hade för länge sedan uppgivit alla försök att bota engelskan för hennes fördomar, vilket inte heller var möjligt. Och Elsa var en gång för alla ingen gunstling hos miss Lead.
Hon hade emellertid misstagit sig. Aftonen därpå lyckades allt över förväntan väl Den praktfullt upplysta salen, det högtidsklädda sällskapet meddelade, åt de unga en livlig stämning. Festen inleddes med en prolog, skriven av en av flickorna i högsta klassen. Hon framsade den själv mycket vackert och rönte starkt bifall. Flora var den enda, som ryckte på axlarna, där hon stod mellan kulisserna. — Ingen lyftning, ingen poesi och ingen talang! så ljöd hennes kritiska domslut.
Det engelska stycket gick otadligt, korrekt men tråkigt. Men om också åskådarna inte hade mer än en mening därom,
