så voro de likväl efter styckets slut frikostiga på applåder. De uppträdande ropades fram och då den röda ridån höjde sig och flickorna nigande trädde fram, strålade miss Lead av stolthet och belåtenhet. — Very well! ropade hon högt. Ni ha lyckats riktigt bra!
Sedan några tablåer och litet musik förekommit, avslutades föreställningen med det franska lustspelet.
— Tänker ni verkligen våga försöket? vände sig ännu er gång miss Lead i välvillig men något nedlåtande ton till fröken Gussow. Blev ni inte avskräckt efter den stora framgång, vårt stykte vann? Lyd ni mitt råd och inställ alltsammans! Vi skola alltid hitta på något skäl. Det franska lättsinnet måste falla igenom vid jämförelsen med den engelska gedigenheten.
Trots miss Leads varningar gick ridån upp över det franska stycket, och hon måste göra den nedslående erfarenheten, att det upptogs vida bättre än den engelska komedien. Åskådarna hade mycket roligt och skrattade hela tiden. Två gånger blev Elsa framropad för öppen ridå, så friskt och natursant spelade hon.
— Hon är charmante, charmante! ropade monsieur Michael. Jag har allt skäl att vara stolt över henne. Hon talar och rör sig så livligt och smakfullt som en parisiska.
— Hon spelar sig själv, sade doktor Althof leende. Men jag hade inte väntat mig ett så behagfullt uppträdande hos vildfågeln.
En liten triumf skulle miss Lead likväl få njuta, Elsa förstörde totalt kärleksscenen, som avslutade stycket. I det ögonblick, då Orla skulle omfamna henne, fann hon alltsammans så löjligt, att hon brast i skratt.
— Vilken skada! utbrast Nelly halvhögt. Varför skulle hon skratta? Hon var så bra och nu förstör hon slutet.
188
