Handslag bekräftade löftet! Vad heter den lyckliga, som först skall bjuda de andra? Öde, du i dunkel höljda, låt mig lyfta slöjan! Finns det aningar? Skulle jag —?”
Hon lade bort pennan, slog igen boken och gömde den djupt ner i sin byrålåda. Hennes hand darrade, hon lade sig och somnade djupt. I drömmen såg hon sig själv i brudkrona och vit klänning.
★
Förbi voro de åtta veckorna eller, som Nelly sade, »de femtiofyra dagarna". Den första september upprann. Nelly hade ej fått en blund i sina ögon på hela natten, så sörjde hon; tanken på att hon skulle skiljas från sin älskade väninna lämnade henne ingen ro. Likadant var förhållandet med Elsa, det var rörande, hur de båda flickorna ansträngde sig för att dölja för varandra sina tårar och sin sömnlöshet.
När morgonen grydde, kunde Nelly icke hålla ut längre. Hon steg upp, kastade på sig sin morgonrock och smög till Elsas säng.
— Är du vaken? frågade hon, då denna såg på henne med öppna ögon. Det var bra, nu kan vi få språka en hel timme. Klockan har just slagit fem.
Hon satte sig på kanten av Elsas säng, och då hon såg upp och såg hur tårögd Elsa var, då kunde hon ej längre förställa sig och spela lugn. Hon böjde sig ned till väninnan, de höllo varandra fast omfamnade och blandade sina tårar.
— Elsa, Elsa, vad jag blir ensam, när din säng här kommer att stå tom eller när någon annan kommer att ligga där! Å, jag är så ledsen!
Elsa hade satt sig upp och tryckte den gråtande Nelly ömt till sig. Hon kunde inte tala, så upprörd var hon.
198
