— Er väninna känner djupt och varmt, sade han slutligen, men det lät tvunget, det märkte han själv och tystnade.
— Fröken Elsa, fortfor han efter en liten stund, vad skulle ni svara, om — om någon frågade er. Håller ni av mig?
Hon blev så förvirrad och så förskräckt vid denna fråga, som slog ned på henne som en blixt. Hennes varma blod brusade upp vid tanken på, att han kunde göra narr av henne.
Hon steg genast upp.
— Nej, skulle jag svara! utbrast hon. Jag håller inte av någon — inte av någon! upprepade hon med eftertryck.
Om hennes häftighet tillåtit henne att se på honom, skulle hon snart förstått honom. Han såg med hänryckning på henne, hennes trots gjorde henne i hans ögon vackrare än någonsin.
— Elsa, sade han ömt och tog hennes hand. Om det vore jag, som frågade er: Håller ni av mig? Vill ni bli min lilla hustru? Skulle ni då också svara så?
Hon ryckte hastigt sin hand ur hans och dolde sitt ansikte.
— Älskar du mig, Elsa? Hans röst var varm och innerlig och trängde till hennes hjärta. Men ett “ja” kunde hon ändå ej få över sin läppar. Hennes blyghet satte sig däremot — eller var det hennes gamla halsstarrighet, som vaknade på nytt?
— Nej! Aldrig! sade hon hastigt och vände sig bort med häftighet.
— Nej? Aldrig? upprepade han och betraktade henne med smärtsam rörelse. Elsa, tag tillbaka det ordet, det gäller mitt livs lycka. — Jag kom för hastigt med min fråga, inte sant? Jag har gjort er rädd. Svara mig inte förrän ni återvunnit ert lugn.
Han sjönk ned på en stol och höll handen för ögonen.
Elsa stod fortfarande vänd ifrån honom, ett rov för skiftande känslor. Hennes hjärta drog henne til honom, men hon
248
