Den här sidan har korrekturlästs
“Nu är jag din tant, min älskling — vem kunde ha anat det! Jag skulle gärna ha omtalat alltsammans för dig förut — hur det gick till — men jag fick icke. Onkel Kurt ville inte tillåta mig att skvallra förrän vi voro gifta. Även i dag kan jag endast skriva några rader, min man står bakom mig och ber mig sluta.
Kommer du ihåg Lucies historia? Denna Lucie hette egentligen Lotti och var jag själv — och målaren? Du gissar nog, vem han var, utan att jag behöver säga det.
Då vi återkomma, är kanske också du en ung fru. Jag är så glad över din lycka, min lilla Elsa. Måtte den vara länge!”
