— God natt, Elsa! sade hon därefter och kysste sin nya väninna. Du skall inte gråta — det är bara början som är svår.
Elsa grät emellertid länge. Hennes tankar följde fadern på hans återfärd till hemmet, nu skulle han snart vara hemma. Tänk, om han visste, hur man behandlade henne! Hon var djupt olycklig, hon var fången här.
Hon grät sig till sömn som ett litet barn, men oroliga drömmar kom henne att skrämd vakna upp flera gånger. En gång höll hon en stor tekopp i handen och tappade den i golvet, en annan gång kom föreståndarinnan i sin gråa klänning och bjöd henne en smörgås av det slaget, de hade hemma på Moosdorf, men när hon ville taga brödet, var det försvunnet.
★
Klockan sex morgonen därpå ropades det: — Stig upp! Man hade inte lång tid att dra sig på, och det hjälpte icke, hur trött man än var. Hemma steg Elsa ibland upp tidigt och ibland sent, hur hon behagade, och ville aldrig foga sig efter några ordningsregler, som modern flera gånger önskat. Så mycket svårare hade hon nu att ögonblickligen lyda kommandot. Hon hade somnat så sent och sovit så oroligt, just i dag hade hon haft så god lust att vända sig på sovörat en gång till. Men det var inte att tänka på. Nelly var redan uppe och stod och tvättade sig; hon hade hoppat ur sängen just som klockan slog sex.
— Skynda dig upp, Elsa, sade hon. Klockan halv sju dricka vi kaffe.
— Skall jag upp så tidigt? brummade Elsa. Jag är så trött.
— Du har alls inte lov att vara trött så här dags, skrattade Nelly.
48
