Den här sidan har korrekturlästs
mig om Otto, besparar jag dig. När man bara börjar att halka nedför en fasansfull brant, så går det allt fortare och fortare. Det är en sorglig men sann erfarenhet. Varken hälsa eller förmögenhet kunna någonsin på detta sätt räcka till för Ottos återstående liv, och sedan båda delarna äro borta, måtte då Gud i sin mildhet ingiva honom verklig, uppriktig, från hjärtat kommande ånger! Det är allt, vad jag nu mer önskar den tomma bilden av honom, som jag älskade över allt annat, som jag en gång satte i bredd med min Gud, för vilket jag även är straffad nog, då jag vid tjugo år sett alla mina illusioner smälta bort.
God natt, Mormor! Oljan i lampan varar icke många dagar till, det känner jag — med fröjd.
