— Bästa fröken Ottilia! Vågar för er anföra ett litet ord av Pope och applicera det på fosforos:
A little learning is a dangerous thing;
Drink deep — or taste not! — —
Läs allt, men med begrundande och öppen känsla för det sköna, icke med föresats att söka det löjliga och det osmakliga, och ni skall med glädje och förvåning finna, att pärlor och diamanter av renaste och äktaste sort ligga strödda, än över, än under gruset av ett, ännu icke rätt ordnat och från germanismer befriat språk. Till parodisering kan allt låna sig, även det skönaste, det fullkomligaste, huru mycket mer då en hop unga mäns första utbrott av ren, ouppblandad känsla, som icke behagar ikläda sig les costumes du siècle de Louis XIV? Att även från den tiden finns mycket skönt och snillrikt, är obestridligt; men tiden har vuxit ur de gamla formerna och vill hava nya, och vi unga böra åtminstone se efter, vad vi förkasta eller antaga för gott, och icke följa blint den gamla, utslitna stråten, blott för det den är jämn och banad, utan taga oss mod och klättra med de unga, oförvägna våghalsarne på branta, vilda, obesökta klippor, från vilka vi sedan med förtjusning och förvåning torde få se långt nyare och härligare syner, än alla de vackra grannlåter, som vi hört talas om och beskrivas, från fars och farfars tider, flera generationer igenom.
Jag fann sanningen av varje hans ord och lovade inom mig, att aldrig mer prata så dumt, om vad jag obetydligt visste och aldrig tänkte på, men sade även blygt till min förtroendeingivande granne, att det lilla jag sett av fosphorismen och dess ivrigaste koryféer, nämligen magister och fröken Nanny, föga var gjort att ingiva någon fördelaktig tanka eller någon entusiasm för den Nya skolan. Edward, som kände dem båda, smålog och skakade på huvudet och medgav mig, att fröken Nanny var just ett sådant ämne som skämde alla andra med
73
