samma för, ty det var väl en av de bästa reformer, som blivit gjorda i senare tider. Har man en ledsam partner, så äro sex turer Gudi nog. Har man det man önskar, så äro nio turer ändå för litet, och med våra vanliga herrar (varav gå 18 på dussinet) är sex just lagom.
Den andra kadriljen minns jag icke med vem jag dansade, ty då var jag alldeles upptagen av att se på prins Oscar, som dansade och pratade med fröken Staël helt nära mig, och för resten av att lyssna litet till de långa, oändligen interessanta tal, som fru Staël höll till den artiga och således alltid uppmärksamma stormästaren, tätt bakom mig, men varvid ändock — fru Lenngrens gamla härliga sats rann mig i hågen:
Tala, Betty, håll ej tal!
Tredje kadriljen skulle jag dansa med baron Edward H.
Han stod redan bredvid mig, och jag kände en olust över hans
allvarliga tystnad, en aning om, att han var missnöjd med mig,
och en inre röst som ropade att han hade rätt därtill.
Till min skam måste jag således bekänna att, när ryttmästar T., en av arvprinsens kavaljerer, hastigt kom fram till mig, gjorde en kort och nästan litet satir-blandad kondoleans till Edward för hans bedragna förhoppningar och därefter kort och gott förklarade, det min nådiga fröken vore befalld att dansa denna kadriljen med Hans kunglig höghet, så kände jag, utom all annan glädje, även den att — (Se inte ond ut, mormor!) att slippa dansa med den goda Edward, för att slippa hans tysta, anklagande blickar. Jag var nu i fjärde gräset och sjunde himmelen! Gud vet, vad jag svarade H.K. H. på hans små artiga frågor till mig, men inte lär det varit sinnrika saker, ty jag var på en gång så glad och så förbryllad av min oförmodade lycka, att jag just då även höll på att glömma alla Melidas goda ord och föreställningar.
Efter denna kadriljens slut blev jag högst förvånad av att
90
