Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 214.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
214
GREKLAND.

Achäerna anse som sin tillhörighet den ryktbare kämpe, hvilken blef Grekernas nationalhjelte: Herakles, son af Alkmene och Amphitryon. Båda två härstammade ifrån Persevs’ gudomliga slägt, och Amphitryon var den laglige arfvingen till Tiryns’ konungatron. Tvungen att fly efter ett ofrivilligt mord på sin farbroder Elektryon, begaf Amphitryon sig till Thebe, hvarest Zevs antog hans drag för att vinna Alkmenes ömhet. Herakles föddes. Here, som ej förlät Alkmene, att hon beröfvat henne Zevs’ kärlek, sände två ormar for att döda barnet i vaggan; Herakles grep dem och qväfde dem med sina starka händer. Blidkad af Pallas’ böner samtyckte gudinnan att räcka honom sitt bröst för att göra honom odödlig, men han bet henne så hårdt, att mjölken stänkte ända upp på himlahvalfvet, hvarest vintergatan derigenom bildades. Herakles tillbragte sin ungdom under ett mödosamt lif bland herdarne på berget Kithäron. Han begynte sina ärofulla arbeten med att befria de thespiska fälten från ett ofantligt lejon, som härjade dem. Han befriade Thebe från Orchomenos’ ok, och genom att tilldämma utloppet för sjön Kopais förvandlade han slätten omkring Orchomenos till ett stort träsk; Zevs fick bistånd af hans arm mot Titanerna, hvilka ville storma himmelen, men icke dess mindre öfverlemnade guden sin son åt Evrysthevs’, Mykenäs konungs, nyckfulla vilja, vare sig för att uppfylla en oförsigtigt afgifven ed, eller för att hjelten derigenom skulle försona ett begånget mord. Han fick i uppdrag att döda det nemeiska lejonet, den lerneiska hydran, hvars hufvuden återväxte så ofta man afhögg dem, det erymantiska vildsvinet, de jättelika fåglarne vid sjön Stymphalos och Minotauros på Kreta. Han fångade i flykten, efter att ett helt år hafva förföljt henne, den med kopparfötter och gyllene horn försedda hinden på Keryneiska berget, rengjorde Augias’ stall genom att ditleda floden Alpheios, lät den thrakiske konungen Diomedes blifva uppäten af sina egna hästar, emedan han födde dem med menniskokött, bortröfvade de gyllene äpplena från Hesperidernas trädgård, oaktadt de bevakades af en drake, dödade den trehöfdade Geryon och fängslade Kerberos för att befria Thesevs, som qvarhölls af Pluton.

Dessa voro Herakles’ tolf storverk, men han utförde dessutom många andra under sina långa färder genom Asien, Afrika och Europa. Han befriade Hesione, intog Troja, dödade röfvaren Kakos och jetten Antäos, hvilken han qväfde genom att lyfta upp honom i sina kraftiga armar (bild. 74, sid., 209), ty han hade märkt, att Antäos fick ny styrka hvar gång han vidrörde sin moder Jorden. Han utrotade Kentaurerne, befriade Alkeste ur dödens händer och Promethevs från den örn, som gnagde hans lefver; han hjelpte Atlas att bära himlen och öppnade mellan