icke mindre förmodligt, at hans Omdöme blifvit något mildare om Ingvars Händelser, därest han först haft Sagan hel och hållen, och sedermera gifwit sig Tid, utan Afseende på sin förra Tanka, hänne med mera Eftertanka at genomläsa, samt med andra icke troligare Äwentyr, som likwäl för goda Efterrättelser äro ärkända, owäldigt at jämföra.
Om någon sådan Misstanka, eller en blott Nyfikenhet, gifwit Anledning at efterspana en fullkomlig wår Ingvars Saga, gör intet stort til Saken. Nog, at Lyckan låtit hänna finnas, och uti tu hela Exemplar jämte nyssnämda Fragment[1] stadna uti Köpenhamnska Universitetets Bokförråd.
Hans Excellence Grefwe Bonde tilhörer den Heder, at sedermera först hafwa låtit denna Saga, igenom den förträfflige Grams Handräckning, hit uti Landet inkomma: och denne, äfwen Kl. Danske Geheim-Archiwariens wärde Efterträdare, Hr. Justitiæ-Rådet Langebek må Efterwärlden därföre tacka, at Sagans Utgifware År 1752 af honom dess egen 18 År tilförne tagna Afskrift bekommit, sedan alla Hufwudskrifterna, et litet Stycke allenast undantaget, som nyss nämndes, och man äfwen härwid nyttjat, så mycket mig nu weterligt är, gåt förlorade.
En Swensk öfwersättning af Björner, som ifrån det Sagan på Isländska först sågs uti Swerje, ännu uti Grefl. Bondiska Bibliothequet på Hässleby förwaras, hafwer dess nuwarande, icke mindre för Lärdom, än Lärdoms Befordran namnkunnige, Ägare icke längesedan behagat med närwarande Hufwudtext på Isländska at jämföra, och mig därom underrätta, at hon uti åtskiligt därifrån afwiker. Icke dess mindre är det förmodligt, at wåre Fornforskare, den mycket berömlige Historiographus Jac. Wilde, och i Isländska Språket nog öfwade Björner, mäst uppå samma öfwersättning och Torffäi i detta Fall otilräckliga Witsord, grundat sina Utlåtelser om denna Sagas Sanning: som ock därföre, wid et nogare Undersökande, tillika därmed wäl måtte rättas.
Man plägar, säger wår Riks-Historiographus[2], sedan han något nämnt om en Olof Skotkonungs pretenderad Broder, utom dess gifwa honom en Syster, som ej warder namngifwen, om hwilken en för sin Mandom och Ägodelar ansed Man wid
