wärdige Skribenter; ty denna Fabel, som wid Odders Tid af främmande blifwit förd til det så aflägsna Island, hafwer ingen Gemenskap med de Fråsagor som stödja sig på Skaldernes Sånger och deres eftertryckliga Uttydning, som de förste Islands Bebyggare fört med sig til denna Ö, och icke häller med de Händelser, som deras Landsmän i Norje, eller annorstäds hafwa biwistat, antingen desse då i Gärningarna själfwe warit delaktige, deras åsyna Witnen, eller sådane, som af Uphofsmännernes eget Widgående deras Bedrifter förnumit.
Detta sit Yttrande åberopar sig åter på et annat Ställe[1] Torffäus; men tyckes därjämte så oförmärkt själf förringa sin förra Utlåtelse, i det han med mera Skäl söker at wisa en och samme Skribents större Trowärdighet uti et, än uti et annat, af dess Arbeten. Olof Tryggwasons Saga, säger han (l. c.), som År 1689 år tryckd på Skalholt, hafwer Odder Munk, efter fleres Berättelser, som han själf säger, sammanfattat, och sedan efter Gissur Hallssons Påminnelser rättat; så at han sin historiska Trowärdighet på sådant Sätt tilräckeligen bestyrkt. Men hwad angår et annat Sagobrott, som honom om en Ingvar Vidförla tillägges; så äger det, af de Skäl, som jag i Danska Konungatalet anfört, långt mindre Witsord: men är icke dess mindre sådant, at Läsaren däraf lätteligen kan finna, det Odder, eller eho dess Uphofsman må wara, ingen Ting därwid af sig själf diktat, utan snarare för mycket lättrogen sådant alt utan Åtskilnad så upteknat, som det för honom blifwit berättadt.
Här öpnar wår gode Torffäus likasom Wägen til en nogare Undersökning om de Händelsers Sanning, som i Ingvars Saga beskrifwas och icke öfwerskrida en wiss Möjelighet. Men sedan han sig en gång något förklenligen om hela Sagan yttrat, torde han anset för mindre tjänligt at wika ifrån sit förra Utlåtande, hälst så wida han wid detta Tilfälle icke mera, än tilförne, haft något fullständigt Exemplar af hänne, at rätta sig efter. Det kan ock wara troligt, at denne lärde Man uti sin Tid icke öfwerkommit större Stycke af Ingvars Saga, än det Fragment, som ännu finnes, med hans Handskrifwares Styl, efter et äldre afskrifwet, och som strax widare skal omtalas: Och är såleds
- ↑ Hist. Norv. in in Proleg. C.
