måste wara samma Slags Bötastenar, som Oden befalt at upresa, men icke med någon Skrift utsira. Torffäus nämner til Bewis häruppå, Hist. Nov. pr. & Ser. Reg. Dan. p. 50. twå sådane Stenar, som på Ängwalds Näset i Norje blifwit satte efter K. Ögwald, hvilken uti Alfs S. omtalas, och en Ko, som han dyrkat, at de uti K. Olof Trygwasons Tid där funnits, och ännu, af hwilken som wille, woro at syna, men at på dem hwarken Skrift eller Uthuggning fants. Hwaraf man torde få sluta, at ännu i 6:te Århundradet, eller när K. Ögwald aflidit, det icke warit Maner at upresa andre, än oskrefne, Bötastenar.
Däremot, äro de Anmärkningar öfwer Runstenarnes Ålder, som in Act. Lit. Svec. Auct. O. C. förekomma, och som förnämligast tjänt mig til Rättesnöre at nogare upleta dessa Minnesmärkens rätta Tidhwarf, med följande Skäl och Bewis ledsagade:
1. At de Stenar, på hwilke Helgons och i synnerhet J. Marias Åkallelse finnas, äro upreste, sedan påfwedömet här uti Landet kommit til Stadga. Detta bewises däraf, at Jungfru Marias Dyrkan icke förr, än uti 11:te Århundradet i Occidenten kommit i Allmänt Bruk: då Ave Maria först blifwit i Kyrko-Litanierna intaget. Wille någon dess oagtadt säga, at detta Bönesätt ifrån de utländske Göther igenom Swenskars Resor til dem blifwit hithämtadt; så är dessa Folkslags Arrianska Lära däremot, hwarmed ingen Ting mindre kunde passa, än at kalla J. Maria för Guds Moder; hwilket på en Del af desse Runstenar likwäl tydligen finnes.
2. At wår Frälsares Namn, Jesus och Christus, icke kunnat ristas på någre Runstenar förr, än efter Christendomens Införande, göres däraf handgripligt, at wåre Förfäder då skulle handlat mot alt Rim och Skäl, om de uti Minnesmärken, som för allas Ögon woro utsatta, förr än efter Christna Lärans antagande, skulle anropat honom om Hjälp, hwars Lära de antingen hårdnackadt försköto, eller föragtade: som af Röriks Hedemarks Konungs Yttrande i Norje til K. Olof Haraldson om den hwite Christ, samt Wormii utlåtetser om dylika Monumenter, som omtala Ärkebiskop Absalon, hvilken År 1201, och Esbern Mule, som År 1233 afsomnade, widare bestyrkes.
3. Af Stenar, som innehålla någon Smälek emot Hedningar, och därföre af Christne måtte wara satte, anföres wäl en til E-
