Råd, än at tilse om de mäst trowärdiga Islands Sagor, uppå hwilka hela Nordiska Historien sig stöder, äro sådana Dikter förutan, som här så mycket strängt blifwit ansedda, at man för deras skull hela Sagan, såsom fabelagtig och diktad utur wåra Sannsagors Antal welat utmönstra.
I Anseende til Tiden, som beskrifwes, wil jag nu i främsta Rumet nämna, den så kallade, Fundinn Noregur, eller Sagan om Norjes Upfinning af Nor Thors Son, wid Tilfälle at han med sin Broder Gor, långt för Odens Ankomst til Norden, war utfaren at upsöka sin Syster, Göja, som af K. Rolf, Swade Jåttes Son i Norje, warit bortröfwad. Om detta Document är det märkligt, at Torffäus det, wid sin första Undersökning därom, icke med blidare Omdöme gynnat, än det Stycke af Ingvars Saga, som han först öfwerkommit; hwilket sedan tjänt at fördöma denna Saga hel och hållen. Men han ärkände snart häruti sit Fel[1], sedan han blifwit bättre underrättad, och lade denne förr af honom själf förkastade Sten, til en ypperlig Grundwal uti sin Norska Historia; hwilket ock helt wisst händt med närwarande Saga, om någon, på samma Wis, uti hans Tid åtagit sig dess Förswar och Jämförelse med andra ojäfwiga Efterrättelser.
Näst denna Underrättelse om Norjes Bebyggning borde wäl Ynglinga-Sagan komma i Åtanka, emedan hon wid Odens Tid börjar, och igenom oafbrutne Slägtleder til K. Harald Hårfager i Norje fortsättes; men såsom hon mera är sammansatt för at wisa denne Konungs Förfäder och Uprinnelse från själfwe Oden, eller dess Son Yngwe, som med sine Afkomningar i Swerje regerat, än at omständligen utföra deras Bedrifter; så hafwa icke så många Fabler däruti kummat rymas, som äljest ofelbart blifwit inblandade, om hwar och en Konungs Lefwerne widlyftigare bort utföras, och Sturleson kanske mycket, som han hållit för otroligt och mindre nödigt, icke med Flit utlemnat. Där finnes likwäl ännu åtskilliga efter Bokstafwens Lydelse otroliga Ting, som man, af Wördnad för det öfriga, med Stillatigande förbigår.
Herwarar Saga, Götriks och Rolfs, Torsten Wikingsons, Orwar-Odds, och Sturlögr Starfsames Sagor höra til en Tid, och witna igenom sins emellan sammanknutne och öfwerensstämmande Ättleder, om hwarandras Trowärdighet. Starkotter Storwärks Son,
- ↑ Hist. Norv. P. I. p. 151.
