Hoppa till innehållet

Sida:Ingwar Widtfarne.pdf/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
XXIII
Företal.

och tyckes wara författad kort efter K. Johan Swerkersons Död, År 1222. Denna Antekning är däruti från de allmänna Tidaböker skilgaktig, at hon merendels inga Årtal utsätter, hwarken huru länge hwar och en Konung regerat, eller när han Regementet först tilträdt: Hwilket lärer kommit däraf, at Författaren warit okunnig om de förste Christne Konungars Ålder och Regeringstid, och därföre icke häller utsatt de senares, som han kunnat weta. Äljest är denna Konungalängd därföre at beröma, at hon, alt ifrån K. Olof Skotkonung, på 17 de följande Konungar lemnar korta, och af deras Gärningar, som i WesterGöthland mest warit bekanta, samlade Beskrifningar, eller Characterer. Häruti hafwer ock Författaren så wäl råkat det Almännas Bifall, at detta Document icke allenast ännu i Handskrift finnes förwaradt wid twänne gamla WestGötha Lagböker, utan jämwäl, 100 År wid pass efter Författningstiden, med någon Tilökning intil År 1320, blifwit på Latin uti Upsala Domkyrkas Register infördt[1], och sedermera widare tilökdt, til dess Ericus Olai, som År 1486 afsomnade, det ändteligen därutur[2] nästan Ord ifrån Ord uti sin Swenska Historia intagit. Om Olof Skotkonung berättar Författaren allenast, at han warit den förste Christne Konung i Swerje, blifwit döpd af Biskop Sigfrid wid Husaby, och sedan gifwit samme By til WestGötha Biskops-Säte. Men af andra Efterrättelser[3] kan man sluta, at detta senare icke lärer wara så riktigt. Hwartil då det besinnas, at denne Konungs Sinnelag icke, såsom de följandes, beskrifwes; det är ganska sannolikt, at inga skriftliga Underrättelser wid första Författningen blifwit nyttjade, utan at gamla Mäns munteliga Berättelser allenast warit dess Uphof, uti en Tid, då ingen af någons sanna Sägn kunnat inhämta, hwad Omständigheter wid Konung Olof Skotkonungs Dop, eller sedermera under dess Regering förelupit.

Den andre, som ibland wåre Historie-Skrifware med Beröm bör ihugkommas, är den, som under K. Magni Eriksons Wälmagt[4]

  1. Cod. Membr. in Arch. Reg. Antiq. Holm.
  2. Mon. Eccl. Sviog. Er. Benz. in proleg. p. 17.
  3. cf. Ad. Brem. Cap. 216, de Eginone Ep. Scon. Ecclesiam Scaranensem ceterosq; fideles visit. & Vet. Legend. S. Sigfr. ubi nulla hujus rei mentio.
  4. Joh. Hadorph i Föret. til Rimkr.