på Swenska Rim börjat, där denne slutat, at mera omständligen beskrifwa sit Fäderneslands Öden. Öfwer de följande Tider hafwa flere på samma Wis sedermera fortfarit. Och såsom man finner, at några gamla Underrättelser imedlertid åter hitkommit från Island, och at utländska Skrifter, om Göthers Utgång från Swerje och deras Bedrifter, samt Christna Lärans Fortplantning häruti Landet, tillika med wåre Grannars Historier, blifvit för wåre Lärde mera bekanta; så hafwa de af dessa Källor gjort såsom et Företal[1] til hela Werket. Detta Utkast angående de äldre Tider, som sålunda i gamla Exemplar gemenligen finnes framför större Rimkrönikan, hafwer efter någres Mening[2] en Canik i Westerås, År 1480, sammandragit uti den mindre; fast än det skedt til Swenska Historiens mera Förmörkelse och Oreda, än Uplysning och Redighet, för de efterkommande. Man kan icke häller döma annorlunda om Uphofsmannen til detta Foster, än at han warit mera mån om Läsarens Ro och Förlustande, än dess Upbyggelse, och Sanning; emedan han låter sine Konungar, som han från alle Orter drager til sit Fädernesland, lika såsom på en Skådeplats, själfwe omtala sina Bedrifter. Detta Påfund hafwer likväl så mycket behagat en Del senare Bokskrifware, at de[3] på samma Wis förwändt hela den större, äldre och bättre Rimkrönikan.
At widare upräkna de historiska Minnen, som Tid efter annan här uti Riket blifvit författade, är wid detta Tilfälle så mycket mindre nödigt, som intet något af de ännu bekanta[4], öfwerträffar dessa förnämnda, hwarken uti Ålder, eller Wisshet, och hwar oweldig Läsare dessutom, af det som redan är anfördt, kan blifwa öfwertygad om Swenska Historiens Ofullkomlighet uti de Tider, som Ingvars Saga beskrifwer. Hwaraf wil följa, at det Inkast, som emot hänne göres af wåre egne Skribenters Okunnighet om Ingvar Widförles Gärningar, intet mera kan förringa dess Trowärdighet, än det, som man tagit af wåre Grannars, de Danskes och Norskes Stillatigande uti en Sak, som dem icke widkommit.
