Emund Ringsons Bedrifter beskrifwas widare sålunda, at han, efter sin Ankomst til Ryssland, först 3 År biståt Jarisleif, inom hwilken Tid Burislav lidit tu Nederlag, och under tredje Kriget i sit eget Läger blifwit dräpen. Sedermera hafwer denne Norske Emund slagit sig på Wartislavs sida, och med sådant Påfund gifwit Anledning til Brödernes Förlikning, at han igenom sin Fölgeslagare och Fosterbroder Ragnar, som uti Engelska Krigen tilförne med honom warit K. Olof Haradlson fölgaktig, bemägtigat sig Drottning Ingegärd, och dymedelst nödgat Jarisleif, at antingen själf tilbjuda, eller emottaga en tilförne tilbuden, Öfwerenskommelse. Wartislav hafwer då bekommit Känugard, och Emund, såsom Jarisleifs Länskonung, Pleskow, med hela dess Rikes Förswar: hwaruti Ragnar, efter hans Död, honom äfwen fåt efterträda. Om Emund Åkeson åter berättar wår Saga, at han 5 Gånger slagits med Burisleif: och at denne til Slut blifwit fången och blindad; hwarefter Emund först fåt Frihet, at uti Swerje intaga sina Arfwegods. När man undantager denna Tilläggning om Burisleifs Öde, som af någon Blandning med en Dansk Burisii Medfart[1] tyckes härröra; så finner jag uti både desse Emundars Lefwernesbeskrifningar och Campagner i Ryssland, intet, som ju med Ryska och Polska Historierna wäl nog kan förenas. Twå Hufwudslagtningar, nämnas enhälligt, imellan K. Boleslav i Polen, såsom Swetopolks Hjälpare, och Storförsten Jaroslav, som, för Polackarnes Undsättning, en Gång tilförne slagits med Swetopolk. Wil man af dessa 3 Slag hafwa 5, behöfwes icke, utan at dela det sidsta uti tre, emedan det på en Dag tre Gånger å nyo blifwit börjadt. Äljest kan ock det wäl wara, at flera Slagtningar, eller Wapnekast förelupit under dessa Oroligheter, som intet warit så hufwudsakliga, och därföre icke blifwit anförda af de Ryske, eller Polske Häfdateknare. Men at hwar och en Nation gärna tilwäller sig Segren, och förtiger
- ↑ Saxo ed. Paris. fol. 164. Danske Kämpewis. pag. 591-601.
Konungs Dödsår något tilbaka; så kan detta alt långt lättare förenas. Men när Olof Digre ändå icke för År 1017, efter Engelska Historiens Anledning, om den skulle följas, får komma tilbaka til Norje, (Hr. Etats R. Suhm om Knud d. Store 16. Sid. &c.), fastän han efter ofwan anförda Tidräkning nödwändigt förr måste återkommit; så lärer, utom någon mera tryckande Nödwändighet, intet så stora Skår i Norska wedertagna Historien tillåtas, blott för at sammanjämka dessa owärdiga Berättelser med hänne och de mera tilförlåtliga Ryska Efterrättelser.
