Swerje, wid Namn Amund (eller Anund), blifwit skickad af Fadren (Amund), at intaga främande Länder, men at samme Prins, til et besynnerligt GUDS Straff öfwer de Swenske, för Biskop Adalwards Fördrifwande, med hele sin medhafwande Krigshär, af Förgift, som Amazonerne blandat uti Brunnarne, omkommit uti Qwinnoland. Sedan, säger Skribenten, hafwa flera Plågor öfwergåt Swearne, förr än de hämtat sin Biskop tilbaka, och K. Emund ändteligen aflidit. När Tiden af dessa Händelser eftersinnes: Känu- eller Känugårds Likhet med Qwinnoland: och Ingvars sidsta, Öde med det, som denne Prins öfwergåt, jämföres: samt det agtas, at wåra Sagor och Nordiska Efterrättelser, utom denna Saga om Ingvar Widförla, ingen sådan Expedition omförmäla; så blifwer snart tydligt, at en och samma Sak på båda dessa Ställen beskrifwes. Och finner wäl en af andres Myndighet icke förekommen Läsare, hwilken af desse Skribenter är tilförlåtligast: en Främling, eller en i Norden infödd, när Frågan är om Nordiska Namns Utsättjande, och flera Omständigheter, som händt wåre Nordiske Resande, då Hufwudsaken är den samma, hos så wäl den ene, som andre. Äljest skulle wäl någon Förlikning imellan bägge dessa Efterrättelser, i Anseende til Namnet Amund, kunna mäklas, om man wille säga, at det, efter anförde Auctors Mening, som på detta Ställe är nog mörk, tilhörde Konungen, och icke Konungens Son; då denne wäl kan hafwa hetat Ingvar, och warit K. Amunds, eller Emund Åkesons Son. Man kunde ock dessutom äfwen så wäl förklara Anund (ty så heter detta Namn uti det Rantzowska m:sc. som Lindenbrog År 1595 i Leiden utgifwit), igenom Ingvar, som Anunder på et annat Ställe[1], helt wisst, hos dem, som welat förklara
- ↑ Not. 93. ad Ad. Brem. Cap. 233: Nuper autem Christianissimus
perierunt. Deinde cum aliis cladibus tanta siccitas & frugum sterilitas Sveones afflixit, ut, missis ad Archiepiscopum legatis, Episcopum suum reposcerent, cum satisfactione fidem gentis pollicentes, Gavisus igitur Pontifex, petenti gregi Adalvardum dedit pastorem. Qui perveniens in Sveoniam tanta omnium alacritate suscipi meruit, ut gentem Virmilanorum (& Scritifingorum) integram Christo lucratus, etiam miracula virtutum in populo fecisse dicatur. Eodem tempore mortuus est Rex Sveonum Emund, post quem levatur in Regnum Steinkell &c.
