Drotning Christinas Kostnad, Olof Tryggwasons: 1693 Pet. Salan, Eigel och Asmunds: 1694 Gudmund Olofson, Sturlöger Starfsames: och 1695 äfwen Gudmund Olofson, Illuge Grydar Fostres Sagor, uppå Ol. Rudbecks Förlag; såsom ock Kätil Hängs, Grim Lodinkinnes, och Orvar-Odds Sagor År 1697, af Islef Torlefson 14 År tilförne på Island, samt Hedin och Hognes Saga, af Jon Gudmundson, i Upsala, på Latin öfwersatta, igenom samme namnkunnige Mans Försorg blefwo för det Allmänna bekanta. År 1697 utgafs af Joh. Peringskiöld Heims Kringla, eller Sturlesons Norska Historia: och År 1710 Wilkina- med Niflunga-Sagan. 1719 kom Sonen Joh. Fredr. Peringskiöld Sagobrottet om Bråwalla-Slag för en Dag: 1720 Hialmters och Olvers Saga: samt År 1722 Asmund Kappabanes. År 1737 blef Er. Jul. Biörner färdig med de Nordiska Kämpadater, som honom af H:s Ex. Riks-Rådet, Academie-Cancelleren, Cancellie-Rådet, Riddaren och Commendeuren af Kl. M:ts Orden Herr Grefwe Gustaf Bonde blifwit til Upläggande anbefalde, nämligen: Norjes Upfinnelse, Rimen om Karl och Grim, Rolf Krakes, Frithiof Fräknes, Konung Alfs, Romund Gripsons, Halfdan Brane Fostres, Sorle den Starkes, Halfdan Östensons, Samson Fagres, Volsungarnes, Ragnar Lodbroks, An Båge-Swängares, Norna-Gästers och Helge Thoresons, samt Torsten Bäarmagns Sagor; och nu lemnas ändteligen Ingvar Vidförlas eller den Widtfarnes Saga: til hwilkens nog länge påtänkda Utgifwande utur enskilda Gömor, Högbemälde Herres nådiga Upmuntran, jämte Höglofl. Kl. Cancellie-Collegii Godtfinnande, likaleds ganska mycket bidragit.
Kyrkoherden Hr. Magister Göransons påbegyndta Arbete med några Stycken af Edda, som År 1750 härstäds utkommit, wäntar, antingen af honom, eller någon annan, det följande: då man, om så det enas som andras Företräde för det långt tilförene i Danmark af denna Bok utgifna, bäst lärer kunna döma. Men emedan Edda egenteligen icke hörer til de så kallade Isländska Sagor; så lemnas hon för denne gång, såsom wore hon både onämnd och ogranskad.
Hwad åter närwarande Efterrättelse om Prins Ingvar angår; så är det icke utan, at den ju tilförne af en eller annan Skribent blifwit omtald, fastän det skedt under en förstäld Skepnad, som sig mera på förste Beskrifwarens Wild, än något obundet och eget Efterseende grundat.
