Nu, så wida Fel och Förseelser böra rättas; så hoppas man därmed ingen Otack wara förtjänd, at de mindre fördelaktiga Omdömen om denna Sagas Trowärdighet under behörig Granskning föreställas Läsarens Öfwerseende, förr än man kommer til själfwa Sagan.
Torffäus, som af outtröttlig Flit och widsträckd Kundskap i Nordiska Historien sig äljest et så stort, som förtjändt, Loford förwärfwat, gifwer om förste Uphofsmannen til Ingvars Saga och tu dess Arbeten, mycket olika Tankar wid Handen[1]. Odder Munk, säger han, lefde antingen kort efter, eller på en Tid med Eric Oddson och Karl Abbot (wid År 1200): war ock Prest: och kallades jämwäl (Frode) Mångwettig eller Wis (äfwen så wäl, som Are och Kolskegg). Han är den samme Odder, som nys nämndes, (hwilken tilskrifwit Jon Loptson, som År 1197 afsomnade, sina historiska Arbeten), och hafwer icke illa upteknat Olof Tryggwasons Lefwerne, aldenstund däruti åtskilligt finnes, som på andra Ställen fåfängt sökes. Man tillägger honom ock en annan Saga om en wida berest Ingvar, som warit Konung Anunds Son i Swerje och Olofs Swea Konungs Systerson, samt om denne Ingvars Son Swen: af hwilken Saga jag nu hafwer et Stycke utur Kongl. Bibliothequet til Läns. De Bedrifter, som hon omtalar äga wäl ingen Trowärdighet; men så är likwäl däraf, af författarens Sagsmänner anföras, nog tydligt, at han ingen Ting af alt ihopa själf diktat. De Witnen, på hwilkas Sägn denna fabelaktiga Saga sig grundar, anföras sålunda: För Odder hafwer en Kyrkoherde wid Namn Isleif, en annan, som hetat Glum Thorgilsson, och den tredje Thorer kallad, hänne berättat. En Köpman, som sagt at han hört hänne uti Swea Konungs Hof, hafwer warit Isleifs Sagsman: och för Glum hafwer hans Fader hänne omtalt. Klack Samsson hafwer underwist Thorer: och honom hans äldre förfäder. Tideräkningen är ock tillagd, nämligen År 1040 efter Christi Födelse. En gammal Latinsk Bok, kallad Gesta Saxonum åberopas jämwäl, fastän det utur samma Bok anförda Ställe, efter mit Tycke, ingen Ting gör til Saken. Imedlertid må ingen, för Odders otidiga Godtrohet Skull, döma illa om de mera tro-
- ↑ Ser. Reg. Dan. pag. 45.
