VII. ERINRAN
Upptagning, invigning, utnämning — allt olika namn för det vi i allmänhet kalla erinran. Det ordet använda vi med förkärlek, därför att såväl upptagningen som sedermera varje utnämning alltid är och bör vara en påminnelse om och en förnyelse av våra plikter som scouter, en erinran därom.
Denna högtidliga tilldragelse kan ordnas på olika sätt, ute eller inne, i kyrka eller skolsal — allt efter omständigheter och förhållanden, men alltid i närvaro av hela kåren. Även bruka föräldrar och vänner sätta värde på att få vara med.
Själva ceremonien skall vara väl genomtänkt och instruerad. Alla böra veta, var de skola stå och vad de skola göra, så att icke osäkerhet och undran över ceremoniens ordningsföljd förtar känslan av stundens vikt och betydelse.
En ledare, helst kårchefen, skall förrätta själva ceremonien, vilken föregås av parad för fanan, om kåren äger en sådan.
I sådana fall, då kårchefen utbildat sig på egen hand och följaktligen själv ej har avlagt scoutlöftet, bör distriktschefen eller annan lämplig person inom scoutrörelsen förrätta denna kårens första upptagning eller s. k. erinran. — Om detta på grund av omständigheter är ogörligt, får kårchefen på begäran sitt scoutmärke och sin kårchefsfullmakt sig tillsända från distriktsstyrelsen eller högkvarteret och äger därmed rätt att själv hålla erinran.
Efter parad för fanan lämna nybörjarna sina platser i leden och ställa upp sig framför ledaren, vilken i några få ord erinrar dem om löftets, valspråkets och scoutlagens innebörd. Antingen få samtliga därefter gemensamt uppläsa scoutlagen, eller också får en av dem, vänd mot de församlade kamraterna, göra det. Alla närvarande scouter stå upp. Ledaren förestavar därefter löftet, vilket punkt för punkt upprepas av nybörjarna gemensamt, såvida det är ett stort antal, annars av varje scoutflicka, sålunda: Jag lovar att efter bästa förmåga / söka göra min plikt mot Gud och fosterlandet /
