om en kår år beroende äv var och en enskild. Detta bud gäller även kamrater utom scoutrörelsen samt vänskapens ansvar och plikter.
- En scoutflicka är djurvän.
En scoutflicka är vän till allt som lever, såväl djur som växter i alla deras olika former. Hon möter aldrig något i naturen med likgiltighet utan förstår, att hon skall akta, älska och vårda det.
- En scoutflicka är rask och samvetsgrann i sitt arbete samt vid gott humör, även om hon har svårigheter att övervinna.
Det måste vara grundlighet i allt arbete, även i det vi kalla småsaker, ty med intresse och glädje blir arbetet bättre och fortare gjort, halvhet och lättja får ej finnas. Att med glatt mod bekämpa moraliska och praktiska svårigheter har betydelse, inte bara för andra, utan också för oss själva och för arbetet.
- En scoutflickas levnadssätt är enkelt och rent, hennes uppträdande flärdfritt, hennes dräkt enkel.
Till enkelheten hör att kunna finna sig i alla förhållanden, att inte ha stora pretentioner, att med tacksamhet ta’ emot, vad man får och inte först tänka på, vad man inte har. Ett rent liv är rena tankar, rena känslor, rena ord, rent samvete. Det rena levnadssättet flyr allt orent. — En scoutflicka skall iakttaga värdighet i såväl uppträdande som dräkt. Tillgjordhet, fåfänga och ytlighet kunna aldrig förenas med ett flärdfritt liv.
- En scoutflicka är sparsam för att kunna reda sig själv och hjälpa andra.
I detta bud ligger icke blott, att man skall vara sparsam med pengar, utan också att man skall vara aktsam om sina egna och andras tillhörigheter. Man skall använda, vad man har, det må vara mycket eller litet, så att det blir till största möjliga nytta och tänka på, att vad man möjligen själv kan undvara, kan vara till hjälp för andra.
- En scoutflicka gör sin plikt utan tanke på belöning.
Här är ej fråga om avlönat arbete. Pliktuppfyllelsen är långt mera värd än lönen, och den, som gör sin plikt med det
4
