Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
  1. Under flera hundra år har Irlands folk varit berövade alla mänskliga rättigheter, behandlade såsom underkuvade slavar, tillhörande en mindervärdig ras; de hava varit förbjudna att uppfostra sina barn i förfädernas religion.
  2. I detta av naturen rikt utrustade land har den största fattigdom varit rådande, tack vare Englands systematiska undertryckande av dess industri och utsugande av dess jordbruk; the absentee lords hava i London förslösat frukterna av de utfattiga irländska arrendatorernas arbete.
  3. När vid upprepade tillfällen, under trycket av olidliga förhållanden, det utpinade folket spontant reste sig mot sina förtryckare, då undertrycktes dessa »uppror» med en grymhet som står utan motstycke i historiens hävder. Tänk på Cromwells och hans fromma generalers mordiska raider, på det planmässiga förstörandet av Irlands uråldriga kyrkor och andra dyrbara kulturens minnesmärken, massmorden å kvinnor, barn, åldringar och sjuka! Tänk på fältropet: To Hell or to Connaught! som till döden dömde varje katolik som vägrade att övergiva sina fäders jord i Leinsters och Munsters bördiga dalar för att lida hungerns kval på Connaughts karga heder!
  4. Vid världskrigets utbrott, då redan ett halvt krigstillstånd var rådande mellan Irland och England, proklamerade John Redmond det irländska folkets redliga vilja att, i glömska av århundradens förtryck, försvara det brittiska imperiet, och tiotusenden av Irlands bästa ungdom offrades på kontinentens slagfält. Men under det att Ulsters frivilliga fingo strida sida vid sida i egna regementen
95