6 december underskrev Collins med fast hand den traktat vari han läste sin egen dödsdom.
Sedan kom Michael Collins svåraste år, då han med sorg i hjärtat måste såsom Fristatens krigsminister bekämpa gamla personliga vänner, i vilka han alltjämt såg patrioter som gåvo sina liv för Irlands heliga sak. Själv trotsade han döden med en oförvägenhet som gränsade till självmordsförsök. Medan hans kolleger under månader höllo sig instängda i regeringsbyggnaden åkte krigsministern i öppen bil genom Dublins gator, där döden lurade i varje hörn.
Den 22 augusti 1922, endast några dagar sedan han burit Arthur Griffiths kista till graven, slog Michael Collins ödestimma. Helt nära sitt fädernehem blev han beskjuten från ett bakhåll, och en kula genom huvudet ändade hans hjältebana.
Michael Collins var, liksom irländare i allmänhet, en framstående idrottsman, en verklig atlet. Hans favoritsport var »hurling», ett gammalt gaeliskt bollspel som mer än de flesta andra kräver styrka, vighet och snabbhet i uppfattningen. Därjämte var han beläst och kunnig, god författare och utmärkt talare. Ännu så sent som i augusti 1922, helt kort före sin död, lade han sista handen vid sitt mest betydande arbete »The Path to Freedom», en verkligt intressant bok, som ger en klar och redig framställning av traktatens och konstitutionens innebörd och betydelse.
Arthur Griffith och Michael Collins hava gemensamt skrivit det första bladet i den irländska fristatens historia. Vid en minnesfest två år efter de båda vännernas bortgång betecknade presidenten
