Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

en livskraftig släkt, om vilken Hugo Hamilton med berättigad stolthet skriver i Min Farfars Journal:

»En släkt, inom vilken under generationer så väl utseende som karaktär på ett egendomligt sätt gått från det ena ledet till det andra, en släkt med ytterst stark släktkänsla och vars över hela världen spridda medlemmar ännu i den dag som är gärna vilja betrakta sig som en ’clan’ för sig.»

Den högt ärade författaren skulle hava kunnat tillägga att the old fighting spirit icke alldeles saknas inom den svenska grenen. Och hans egna karakteriska anletsdrag, liksom det vidstående porträttet, giva ett kraftigt bevis för riktigheten av det gängse epitetet le beau Hamilton.

En av världens mest uppriktiga och mest orädda män är förvisso Lord Edward Carson. Han är född 1854 i Dublin men har under större delen av sitt liv varit bosatt i Ulster, i vars politiska liv han tagit en aktiv del. Med stor kraft och bestämdhet har han kämpat mot Home Rule lagen i dess ursprungliga skick, med ett för hela Irland gemensamt parlament i Dublin. Han förutsade från början att detta skulle leda till de protestanstiska anglosaxarnas förtryck under den katolska majoritetens ok; och då icke desto mindre Mr Asquith satte lagens genomdrivande på sitt program, höll Carson den 23 september 1911 inför hundra tusen medborgare ett ljungande tal, vari han protesterade mot det »nedriga förräderi mot lojala irländska medborgare», som skulle begås genom att ställa dem under ett

124