Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

olyckor över Irlands folk, och protestantismen förblev statsreligion ända till år 1869, alltså under mer än 300 år.

UPPRORS- OCH KONFISKATIONSPERIODEN

Bland Irlands berömdaste ätter må nämnas the O’Neills, ättlingar av konung Niall of the Nine Hostages, och the O’Donnells, vilka voro grannar i Ulster på ömse sidor om Lough Foyle men hade mycket svårt att hålla grannsämja. År 1557 försökte Shane O’Neill att med vapenmakt göra sig till herre över hela Ulster, vilket väckte drottning Elisabeths höga missnöje. Men Shane fick till att börja med så stora militära framgångar att Elisabeth fann sig föranlåten att inbjuda honom till London och lova honom förlåtelse för sina synder, om han lovade att återställa vad han rövat från sina grannar. Den stolte hövdingen förklarade då, att hans förfäder varit konungar över Ulster och att han återvunnit Ulster med sitt svärd. »O’Donnell skall aldrig komma tillbaka till sitt land.» Efter några år blev han emellertid grundligt slagen av O’Donnell, och därmed var hans saga all.

År 1567 höjdes upprorsfanan i Munster av James Fitzmaurics Fitzgerald, en ättling av den store earlen av Kildare och rättrogen katolik, som på uppmaning av påven sökte befria Irland ur kättarnas våld. Efter sex år var upproret kvävt, upphovsmannen dödad och nästan hela hans släkt utrotad. Ännu mindre framgång hade några isolerade resningar i Leinster och Connaught.


27