och alla katoliker befalldes vid dödsstraff att överflytta till det karga och ofruktbara Connaught. To Hell or to Connaught with the Catholics blev puritanernas fältrop.
Planen blev emellertid aldrig genomförd i Cromwells anda. En mängd katoliker stannade trots ediktet kvar, bjudande usurpatorerna motstånd, andra blevo anställda såsom de nya herrarnas tjänare eller rättare såsom deras slavar. Och i avlägsna, glest bebyggda landsändar, såsom t. ex. »wild Donegal», funno kolonisterna klimatet mycket ohälsosamt, i synnerhet under de mörka vintrarna, varför de ej ogärna vände sina lättförvärvade domäner ryggen.
SLAGET VID BOYNE
En ljusning inträdde för Irlands katoliker år 1685, då Jacob II uppsteg på Englands tron. Styresman för Irland blev den likaledes katolske earlen av Tirconnel, som utan dröjsmål lät avväpna alla protestanter och besätta militära och civila chefsposter med katoliker.
Glädjen blev dock ej långvarig, ty Englands protestanter inkallade till skydd mot det papistiska väldet prins Wilhelm av Oranien, som år 1688 landsteg i England. Jakob flydde hals över huvud till Frankrike och Wilhelm III besteg Englands tron.
Men Irlands katoliker visade mera fighting spirit än sina engelska trosfränder. Tirconnel organiserade ett starkt försvar, och vid underrättelsen härom vågade även Jakob gripa till svärdet. Han landsteg i Irland med en fransk armé, ledd av berömda generaler, bland dem irländaren Sarsfield. Ett
