- Ingen katolik fick utöva verksamhet som advokat eller lärare, ej heller låta uppfostra sina barn utomlands.
- Ingen katolik fick köpa jord, eller innehava vapen, eller äga en häst av större värde än 5 £, eller utöva rösträtt av något slag.
- Biskopar, munkar och klosterbröder förbjödos vid dödsstraff att vistas i Irland.
- Äktenskap mellan protestanter och katoliker voro förbjudna.
- Om en katolik övergick till protestantismen blev han ägare till faderns gods, och fadern blev hans tjänare.
I stort sett blevo katolikerna berövade medborgerliga rättigheter, och detta sakernas tillstånd fick fortfara ända till år 1829, då Daniel O’Connel, the Liberator, lyckades genomdriva upphävandet av the Penal Laws. Men denna reform berodde icke på det brittiska parlamentets önskan att gottgöra en sekelgammal orättvisa utan på att premiärministern Lord Wellington kommit till insikt om att endast härigenom inbördeskrig kunde undvikas.
EKONOMISKT HANDIKAP
Under det att Irlands katoliker systematiskt utarmades hade den protestantiska befolkningen småningom lyckats förkovra handel, sjöfart och industri. Häri sågo Englands köpmän och fabrikanter en konkurrensfara som måste avlägsnas, och parlamentet, som alltid var villigt att klämma efter de bråkiga irländarna, utfärdade under åren 1660—1663 en serie av lagar, sammanfattade i the
36
