Gullivers författare, som i en serie anonyma artiklar, benämnda »Drapiers letters», angrep den nya myntförordningen med mördande ironi. Han bevisade tydligt och oemotsägligt, att om en dam ville gå i en butik måste hon medföra en kärra fylld med pengar, att en farmare måste hava tre hästar för att kunna bära arrendet till godsägaren, o. s. v. Myndigheterna förgrymmades och en belöning av 300 £ utlovades åt den som röjde författaren, men domprosten fick gå i fred, och slutet blev att den förhatliga myntreformen måste upphävas, vilket i oerhörd grad ökade Jonathan Swifts popularitet. Han förblev till livets slut Englands oförsonliga fiende och besvor sina landsmän att göra sig ekonomiskt oberoende genom att helt och hållet bojkotta engelska varor. Hans program koncentrerades i det fromma uppropet: »Bränn allt engelskt utom kol!»
GRATTANS PARLAMENT
År 1775 inträdde i Irlands parlament en man, som under nära 25 år skulle bliva dess erkända ledare. Det var Henry Grattan, en helt ung man, patriot och vältalare av högsta rang. Han organiserade med kraftig hand oppositionen mot det ekonomiska förtrycket och lyckades genomdriva att exportförbudet på yllevaror upphävdes och Irland återfick sin rätt att idka handelsutbyte med Englands kolonier. De grymmaste bestämmelserna i the Penal Laws upphävdes eller mildrades, och år 1782 annulerades äntligen Poynings Law (s. 25), varigenom det irländska parlamentet återfick sitt oberoende av det engelska.
38
