kunde lösas på två sätt: genom eftergifter eller inbördeskrig. Han valde den förra utvägen, och den 13 april 1829 antog parlamentet the Catholic Emancipation Act, som gjorde slut på katolikernas undantagsställning och återgav dem alla medborgerliga rättigheter. Reformen innebar upphävandet av de vedervärdiga Penal Laws och har därför blivit benämnd the Repeal. Detta var första gången som en viktig reform blivit framtvingad genom det irländska folkets beslutsamma motstånd, och exemplet manade till efterföljd, såsom det följande seklets historia visar. O’Connell hälsades nu som den katolska kyrkans befriare, the Liberator.
Men hans rastlösa ande var ej tillfredsställd med denna seger. Hans nästa mål var en »repeal» av ännu större betydelse, upphävande av unionen och återställande av Irlands parlament. År 1840 grundade han the Repeal Association och höll flammande agitationstal över hela landet. Myndigheterna blevo slutligen oroliga, och år 1843 blev O’Connell häktad och dömd till fängelsestraff. Därmed var hans politiska bana lyktad, och tre år därefter slöt han sin händelserika levnad.
HUNGERÅREN
År 1845 hade Irland en folkmängd av 8,500,000, till största delen bestående av fattiga farmare som nästan uteslutande livnärde sig av potatis. Under åren 1845—1846 slog potatisskörden fel och 2 miljoner människor dogo av svält. En svårare olycka har aldrig övergått ett folk och aldrig burits med större kristlig undergivenhet. Denna katastrof gav
