Den här sidan har korrekturlästs
32
Jag sjöng om allt hwad hjertat
Ljuft hwiskade för mig;
Och dock hwi är min teckning,
Så matt och swag mot dig.
Det lefwer i ditt wäsen,
Ett lif så obekant,
En ton, ett doft, en aning,
Som ingen fattat sannt.
Och ingen kan det tolka,
Du sielf ej heller wet,
Swarför ditt hjerta lider
I all sin ljuflighet.
III.
Tag hwad du gifwit, tag det åter,
Jag gifwer dig din skänk och går,
O, lyss ej på hur hjertat gråter,
Ett afsked åt sin swunna wår.
Du gaf mig tro på menskokärlek,
Tag flicka, tag din skänk igen,
Bry dig ej om mitt hårda öde,
Jag lefwer och jag andas än.
