Den här sidan har korrekturlästs
68
Min mor war säll då lifwet
I mig hon tände opp,
Det war den fröjd jag skapat,
Jag dör me wackert hopp.
Jag dör i frid, ty lifwet
Ej hunnit än min själ,
Som barn jag dör, jag säger
Ett glädtige faren wäl!
Jag sitter i Guds armar
Och på min moder ser,
Jag ser de sära dragen,
Och minnes dem och ler.
Det löjet sakta swäfwar
Till hennes hjerta ner,
Hon minnes mig och gråter,
Hon minnes mig och ler.
