Sida:Ivanhoe 1912 del 2.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


XXI.
FRONT-DE-BŒUF OCH ISAK

Min dotter! — Mina pengar! — O, min dotter!
— Mina kristna pengar! —
Rättvisa! Lag! Min dotter! Mina pengar!

Köpmannen i Venedig.

Vi lämna nu de saxiska hövdingarna att återvända till sin måltid, så snart deras otillfredsställda nyfikenhet tillåter dem att tillfredsställa sin halvmättade mages krav, ty vi måste kasta en blick på Isaks av York ännu strängare fångenskap. Den stackars juden hade i all hast blivit nedkastad i en av borgens fängelsehålor, vars golv låg djupt under marken och var mycket fuktigt, ty det var lägre än själva vallgraven. Det lilla dagsljus, som fanns, föll in genom ett par smala gluggar, som sutto mycket högre upp än fången kunde nå. Dessa öppningar insläppte även mitt på dagen endast ett svagt och matt ljus, som övergick till fullt mörker långt innan de övriga rummen i slottet gått miste om dagsljusets välsignelse. Kedjor och fotbojor, som hade använts på forna fångar, av vilka man fruktat flyktförsök, hängde rostiga och tomma på fängelsets väggar, och i ringarna till en av dessa bojor kvarsutto två multnande knotor, vilka tycktes en gång hava tillhört någon fånge som lämnats att omkomma där och förvandlats till ett skelett.

I ena ändan av detta hemska rum var en stor eldstad med galler, över vilket några halvförrostade tvärslår av järn voro anbragta.