I.
Det finnes väl ingen svensk författare, om hvars skrifters ordningsföljd vi äro så illa underrättade som om Almqvists. Denna okunnighet beror på hans egendomliga sätt att umgås med sina manuskripter. Han förvarade dem nämligen ofta i åratal i sina gömmor och utgaf dem slutligen i godtycklig ordning, allteftersom yttre omständigheter eller hans egen tillfälliga stämning förestafvade honom. Så är en icke ringa del af Törnrosens bok först utgifven under trettiotalet, fast skrifven under tjugotalet. Amorina, hvilken nästan var färdigtryckt 1822, men då makulerades, utkom först 1839 och var dessförinnan blott bekant för ett litet fåtal. Ett liknande öde hade Det Europeiska missnöjets grunder, som publiken först lärde känna 1850, och Det går an var tryckt 1838 men makulerades och utkom först 1839. Otroligt är det icke, att den var skrifven åtminstone ett par år tidigare.
Detta är endast enstaka exempel på, huru svårt det kan vara att lotsa sig fram genom Almqvists skrifter. Ty utan en säker kronologi är det omöjligt att gifva ett längdsnitt genom en författares lif och diktning, hvarigenom såväl de olika faserna som själfva den utvecklingsgång, han genomlupit, framstå fullt begripliga. Mycket af det sväfvande och oriktiga, som yttrats om Almqvist, har sin rot i dessa förhållanden. Lysander, en af våra finaste litteraturkännare under det gångna seklet, har också i sin rikhaltiga monografi öfver Almqvist gått till väga på ett annat sätt. Han har helt enkelt användt alla dessa skrifter, utan att taga synnerligen hänsyn till tiden för deras framkomst, och ordnat deras innehåll endast till en systematisk karaktäristik. Visserligen gör han sedan försök att inom denna påvisa en utveckling,
