speglar sig och återstrålar på tusende olika sätt. Hon utgör helt enkelt medelpunkten i en serie förvecklingar, hvars oskyldiga orsak hon är. I realiteten är hon för oss en ung, täck och behagfull dansös, som stundom roar sig med att utkläda sig i gosskläder. Det hela är äkta nyromantiskt, en fantasiens lek, ett badinage, en såpbubbla, som gnistrar i solljuset — och springer sönder, innan ni riktigt fått ögonen på densamma.[1]
Denna roman, hvars händelse är förlagd till Gustaf III:s tid — konungens mord bildar just medelpunkten i skildringen — utgör höjdpunkten af Almqvists alstring under denna period. Med en utomordentligt graciös konst har det lyckats honom att återuppväcka hela rokokon. Tidsstämningen sväfvar som en doft öfver det hela. Underbart vacker är denna morgon i skogen utförd, då Tintomara — för öfrigt barockt nog — faller för en kula. Och själf intager hon sin plats i detta galleri af Almqvistska kvinnogestalter, som tillhöra de ypperst tecknade, svenska litteraturen äger.
Och redan midt i denna fantastik höra vi toner, som båda en annan diktning. Tintomara är icke döpt. »Döpelsens heliga… heliga… huru heter det?… Scen, nej akt; så är det.» — Och som motto läser man på bokens titelblad: »Två ting äro hvita: Oskuld — Arsenik.» Det är samma tanke som Taine några år senare skulle uttrycka i en lika kraftig, ofta citerad maxim.
Dylika ord och scener äro redan förebåd om Almqvists radikalism och naturalism.
- ↑ Till en viss grad hade Hagberg rätt, när han anade något frivolt i ämnet. Som jag på annat stället skall utveckla — utrymmet tillåter mig det icke här — går motivet tillbaka till den franska boudoirromanen och är ursprungligen kanske något misstänkt. Men Hagberg borde framhållit, att Almqvist sorgfälligt undvikit att utveckla det frivola, som låg i ämnet. Tintomaras misstänkta natur gifver ju icke anledning till en enda osedlig situation; tvärtom ligger hela berättelsen i ett annat plan. Man bör icke släpa Tintomara inför polisdomstol. Feerna hafva hittills varit befriade från att redogöra för sin moral.
